Selma Johansson kom från ett enkelt lantbrukarhem i Torsby, södra Bohuslän. Hon fick tidigt lära sig spinna, växtfärga och väva. Redan när hon var liten väcktes hennes intresse för material och för bygdens gamla mönster. När hon växte upp lyssnade hon gärna på de äldres berättelser om gamla tider.

År 1919 började Selma uppteckna de sägner, traditioner och folkminnen som hon hade hört talas om sedan barndomen. Materialet lämnade hon in till Västsvenska Folkminnesföreningen. År 1929 fick hon i uppdrag av Nordiska museet att delta i deras projekt att samla uppteckningar om gamla tider från olika delar av landet. Selma deltog mycket seriöst i detta arbete. Mest intresserade hon sig för bygdens textilier. Hennes undersökningar förde henne långt ut i bygderna och trots ringa ersättning arbetade hon oförtrutet med att nedteckna hemmens textila utrustning i första hand men också berättelser om folklivet i socknarna i södra Bohuslän.

Selma Johansson var en försynt och anspråkslös kvinna, som uträttade ett storverk i det tysta. Denna bok berättar om Selmas liv och gärning.